Formulär

Tyvärr så har inte Syster Karin svarat på mitt mejl om frågorna ni ställde, men förhoppningsvis kan jag redovisa dem snart. Dock skulle det vara jättesnällt av er om ni kunde svara på enkät jag har gjort om min blogg till detta projektarbete. Den behövs till min rapport. Tack på förhand! 
 
Formuläret:
https://docs.google.com/forms/d/1NDETW7M5OjRV2VoJWCyga62IbKPxjJxi6klxIu-6kec/viewform
 
 

Filmtime

 
 
 
Här är en film om Alsike kloster skapad av Amelie Herbertsson, Izabelle Nordfjell och Therese Jahnson 2010. Den är bara tio minuter och väldigt vackert gjord, så ta er gärna tid att titta på den!
 

Bildbomb (typ)

 
Jesusbilden jag pratade om som kollade på allt jag gjorde... Väldigt vacker dock! 
 
 
 
Mitt rum i extremt dålig bildkvalitet. 
 
 
 
Utsikten från mitt rum
 
 
Här är jag och en av de sex katterna på klostret. 
 
 
Förlåt för att det tog så lång tid för mig att lägga upp dessa bilder, samt att de är så några. Här är dock några bilder från internet:
 

Vanliga frågor om klosterliv

Idag ska jag prata lite med syster Karin och ställa mina egna och era frågor om klosterlivet och om klostrets roll i samhället, men det finns redan några svar på klostrets hemsida. Här är några svar på de vanligaste frågorna som systrarna får svara på:

 

Varför går man i kloster?

 

Det beror på en kallelse. En längtan efter att svara på GUDS tilltal.

 

Kan man lämna, sluta att vara nunna?

 

Under den långa inträningstiden bör man ta reda på om detta är GUDS vilja med mitt liv.

En otillfredsställd syster är inte till någon glädje varken för GUD, gemenskapen eller sig själv.

 

Varför kan man inte vara nunna för en kort tid?

 

Kan man tänka sig en brud som under vigselakten säger: Jag vill älska dig i nödoch lust, men bara under två och ett halvt år.Det är likadant med nunnan och hennes svar.

 

Saknar du inte något?

 

Om jag vet att det är här GUD vill ha mig, är jag nöjd. Jag är tillfreds.

 

Måste ni alltid ha de där kläderna?

 

Vi har inga andra! Dessutom är de praktiska, spar tid – jag behöver aldrig stå framför garderobsdörren och fundera på vad jag skall ha på mig, de spar pengar – behöver inte följa med i modets trender och dessutom är det ett vittnesbörd - alla vet vad dräkten står för. Men vi har arbetskläder anpassade efter arbetsmiljön som trädgårdsarbete, målning mm

 

Kan man  vara gift när man vill bli nunna?

 

Nej, som gift har man dubbla lojaliteter - till maka/make och barn. Det finns de som har skiljt sig för att gå i kloster, men då med bådas samtycke, eller efter skiljsmässa. Förutsättningen är att man inte har ansvar för barnen.

 

Är det roligt att vara nunna?

 

Om jag gör det GUD vill med mig är jag nöjd. sällan skrattas det så mycket som i kloster. Är man glad åt lite har man mycket att glädjas åt.

 

Ni är ju bara tre . Varför?

 

GUD ser inte till antalet. Det var 12 apostlar som fick uppdraget att sprida evangelium till hela världen. Vi har i Sverige inte haft kloster sedan reformationen så det är inte så många som vet att vi finns.

 

Framtiden?

 

Framtiden ligger helt i GUDS händer. Vill han att vi ska fortsätta sänder han oss aspiranter. Vill han inte- har vi i alla fall sått ett klosterfrö i Svenska Kyrkan och vet oss ha följt Hans vilja så långt vi förstått den. Du kanske sitter inne med svaret !

 

Vad gör du på fritiden? Har du semester?

 

Vilken fritid? En nunna är nunna hela dygnet, inte bara mellan 9-5! Men vi får semester för studieresor till andra kloster, eller för att hälsa på familjen, eller för ren vila.

 

Varför har du slöja?

 

Slöjan är tecknet på att du tillhör Kristus. Förr i världen var det också ett tecken på att man tillhörde sin man, som det fortfarande är på många håll i världen.

 

Längtar du inte efter egna barn?

 

Man äger inte barn. Barnen är alltid sina egna. Jesus lovar att den som för hans  skull  överger något skall få hundrafalt igen. Tack gode GUD att vi inte fått hundra på en gång!

 

Yrkesarbete?

 

Finns det plats för just min yrkesutbildning ?

Man kan alltid lära sig mycket mer än det man utbildats för, men ingen yrkesutbildning är bortkastad. På något vis kommer den alltid till användning. Många kommuniteter försörjer sig idag med systrar som arbetar ute i samhället. Du får ta reda på vad just vår kommunitet säger i den frågan. De flesta kommuniteter förutsätter idag att aspiranten har erfarenhet från yrkeslivet

 

Är inte livet tråkigt i ett kloster?

 

Visst kan vardagslivet ibland vara både trist och grått, men det är det ju överallt - vår erfarenhet är nog att vi skulle vilja ha fler lugna vardagar utan sensationer! Till sin uppbyggnad är ju klosterlivet ett ordnat liv med en rytm av bön, arbete och vila, ensamhet och möten med människor - trots det är ingen dag sig lik.

Men ju lugnare den rytmen är, ju bättre mår man.

 

Får man roa sig?

 

Oja, men våra behov är olika, så vi får ta hänsyn till dem. Disko är väl inte hellerprecis platsen för en syster, men den heliga Teresa av Spanien som var en stor mystiker brukade dansa till kastanjetter med sina systrar och vi har ett fotoalbum från ett slutet cistercienskloster, där man roade sig med att klä ut sig. Smaken är som sagt olika. Vi kopplar ibland av med en video eller ett glas vin och bokbussen förser oss med bl a goda deckare.

 

Känner ni er inte instängda i ett kloster – eller får ni gå ut?

 

Vi får både gå ut och resa bort men hemma är bäst. Vi längtar alltid tillbaka. Men olika uppgifter och behov gör att vi ofta måste – och en promenad  med eller utan vår hund hör till vardagslunken.

Och numera kan man ju surfa över hela världen – en speciell frestelse för mycket slutna kloster sägs det!

 

Källa: http://www.alsikekloster.org/vanliga_fragor.htm

 

Ha det fint!

 

 

Svenska är ett elakt språk

Idag har jag hjälpt till med svenskalektionerna här på klostret. Det finns en volontär, Maja, som har fått ansvaret att hålla i inlärningen av svenska för de vuxna flyktingarna. Barnen går i skolan så de har det lättare, men de vuxna tvingas inte lära sig svenska på samma sätt. Många på klostret just nu kommer dessutom från samma land vilket gör att de kan prata med varandra på deras modersmål och tvingas inte kommunicera på svenska annat än med nunnorna och de andra gästerna/medarbetarna på klostret. Svenskalektionerna hänges alltså åt att lära sig substantiv, adjektiv, verb och all annan grammatik och stavning som det svenska språket har att erbjuda. 

 

Idag gick vi igenom verb med första gruppen. De hade svårt med ordföljden då deras modersmål lägger upp orden i meningar på ett annat sätt än oss. Skillnaden mellan i och på var också svår. Med andra gruppen lyssnade vi på ett radioprogram om nyheter på enkel svenska och sen fick de svara på frågor. De tyckte det gick för snabbt, medan jag tyckte att kvinnan från programmet pratade väldigt långsamt. Jag kan dock känna igen mig i detta från alla spanskalektioner med, enligt mig, alldeles för snabb spanska på hörövningarna. Vi tävlade också i en lek som går ut på att man får en bokstav och olika kategorier, sedan ska man på tid försöka komma på ord i alla kategorier på den bokstaven. Jag var domare och lagen klarade sig riktigt bra. De tyckte det var kul. 

 

Det verkar väldigt svårt att försöka lära sig ett språk av en lärare som bara kan prata det språk som man försöker lära sig, men det funkar ändå relativt bra. Svenskan är också ett så himla svårt språk. Vi har verkligen krånglat till det för nyanlända svenskar som vill lära sig. Det ställs hela tiden frågor och med hjälp av enkla förklaringar, lexikon och ordväxlingar eleverna emellan på sitt modermål lär dom sig i alla fall lite, knackig svenska. Lektionerna fylls dock av skratt och skämt vilket gör att stämningen blir lättsam. 

 

Jag är glad över att få vara här och träffa de här människorna. De är så sympatiska och glada att prata med, stämningen är trevlig och jag trivs här. Tänk att kunna skatta och skämta, ja överhuvudtaget resa sig ur sängen fast man har varit med om så fruktansvärda saker som många av dessa människor har varit med om. För mig känns klostret som en stor familj där alla hjälper till, men jag kan inte glömma alla de svårigheter som måste finnas i samband med detta. Alla de tunga och hemska livsöden som människor går och bär på. 

 

Tyvärr har jag inte lyckas ta några bilder idag, men ska försöka i morgon. Jag får inte ta några bilder på de vuxna, men rummet, den fina bilden på Jesus, utsikten och kanske något av de fantastiskt söta barnen kan komma med på en bild. 

 

Ha det fint! 

Liten faktaruta om Alsike kloster och dess fristad.

Alsike kloster ligger vackert beläget invid väg 255, mitt emellan Vassunda och Uppsala. Bredvid ligger Alsike kyrka som är en del av Alsike församling och Knivsta pastorat. Här bor systrar inom Helgeandsorden, med en svag koppling till Svenska kyrkan. Klostret är en fristad för flyktingar och de som erbjuds hjälp här är de som utifrån Genèvekonventionens kriterier bedöms som genuina flyktingar och som då får skydd medan det görs nya utredningar om dem. 
 
Systrarna började sitt flyktingarbete 1978 när den kristna rörelsen Kväkarna ringde till Alsike med förfrågan om möjlighet att gömma en turksyrisk familj som blivit nekad uppehållstillstånd. Detta växte sedan och är idag ett omfattande engagemang med denna utsatta samhällsgrupp. Många familjer, men också många enskilda, har fått en framtid i Sverige med klostrets hjälp. De har idag ett nätverk av medarbetare och samarbete med flyktingorganisationer både utanför och inom Sverige.
 
Klostret är egentligen en "kyrklig fristad" och har två gånger blivit utsatta för polisinsatser, men begreppet har sedan 1995 respekterats av polis och åklagare. 
 
För systrarna är detta ett utryck för kallelsen av Gud och en del i arbetet att skapa Guds rike på jorden. De vandrar i Kristi fotspår och viger sina liv åt att hjälpa andra. Deras livsgärning består i att omsätta Kristi budskap i praktisk handling. 
 
Systrarna har inga planer på att avsluta sitt arbete, särskilt inte nu i dagens hårda flyktingklimat. Många som kommer till Sverige vill inte hit för själva landet skull utan för att det är omöjligt att gå tillbaka till sitt hemland. Detta respekteras inte av svenska myndigheter

Första intrycket

Nu är jag här. Jag sitter nedbäddad i en enormt skön säng med ett enormt skönt täcke över mig i det rum som jag har blivit tilldelat. Det ligger på övervåningen, precis innanför trappen. Här har en tjej som heter Maria bott innan mig. Hon gillar att måla och en av hennes målningar hänger över sängen. Det finns även ett handfat, ett litet bord, en stol, en byrå och en spegel i mitt rum. På byrån finns en stor bild av Jesus med långt, mjukt, brunt hår, bruna ögon och ett litet skägg. Han tittar milt på mig medan jag skriver det här. 
  Jag och min mamma anlände till Alsike kloster strax innan ett idag. Våra ögon möttes då av en vacker kyrka med anor från 1200-talet och intill denna en gammal byskola i rött med vita knutar. Denna byskola är idag Alsike kloster och utanför vid parkeringen finns en skylt där det står:
 
"Alsike kloster är fristad för flyktingar i nöd"
 
Skylten hänvisar även till två bilbelord, 1 Mos 4:15 och Matt 25:35. Runt omkring kyrkan och klostret lyser solen över åkrar och ängar och gamla E4:an slingrar sig förbi. Omgivningen är verkligen vacker här. Jag och mamma gick mot klostret och möttes av några människor som stod utanför och rökte. De är några av flyktingarna som bor här och de hälsade oss glatt välkomna. Vi gick in i hallen där jackkaos och barnalek mötte oss. Vi fick då reda på att systrarna var nere i kapellet och höll middagsbön. Den måltid de äter vid ett kallar de nämligen för middag. Jag och mamma bestämde oss då för att ta en tur med min hund Madicken och fick genom denna promenad veta att busshållsplatsen ligger precis ute vid vägen så att jag kan ta bussen hem på söndag. När vi kom tillbaka från promenaden mötte vi syster Karin och syster Marianne inne i klostret som avslutat middagsbönen. De hälsade oss välkomna med stora leenden och vi bjöds in i köket för att äta måltiden i form av bönsoppa. De förklarade att de brukar äta vegetasikt i klostret och att det sällan förekommer kött. Syster Karin berättade även att det idag fanns ost eftersom det var på extrapris i butiken. Hon köper nämligen bara ost när det är extrapris vilket gör att den är lite extra lagrad än vanligt. 
  Efter middagen åkte mamma hem och jag hänvisades till mitt rum. Huset är fullt av olika rum, trånga korridorer och dörrar som jag ännu inte riktigt vet var de leder. Inredningen visar verkligen mångfalden som finns här. Överrallt finns små saker som människor har tagit med och lämnat efter sig. Mattor, kuddar, pärlor, bilder, tavlor, ja allt verkar komma från alla möjliga olika kulturer. Resultatet blir en färgsprakande upplevelse. Vardagsrummet är fullt av spel och leksaker vilket vittnar om alla de barn som bor här. Syster Marianne berättade vid  middagen att det bor väldigt många på klostret just nu, mer än för många, och att största delen är barn. Än så länge har jag bara träffat på två flickor, varav en genast började dra i mig för att hon ville rita med mig. Jag gav efter och min första egentliga aktivitet på klostret blev att rita av denna lilla flicka. Hon ville även att jag skulle rita mig själv och hon la själv till långt, långt hår på teckningen eftersom hon tyckte att mitt var så långt och svallande. 
  Vi blev avbrutna i vårt ritande av Syster Karin som erbjöd mig att följa med dem ner i kapellet för bönestund. Eftersom detta är en gammal skola är kapellet egentligen en gammal slöjdsal och bänkarna i salen är gjorda av gamla balansribbor från den forna gymnastiksalen. Längst fram i kapellet stålar ljuset in genom fönster av färgat glas. Enklare, men ändå så mycket vackrare, kapell har jag aldrig sett. 
  Efter bönestunden behövde Systrarna vila en stund på grund av sin förkylning så jag tilldelades lite litteratur om klostret och klosterliv att läsa. Det är verkligen intressant att läsa om nunnorna och klostrets historia. Förhoppningsvis kan jag skriva om detta i morgon! Nu ska jag vila lite då även jag känner att min förkylning spökar lite. Om en halvtimme serveras det nog kvällsmat. 
 
Ha det fint!

Idag händer det

Idag åker jag till klostret. Jag har pratat med nunnorna och de är fortfarande lite sjuka, men kryare än förra veckan i alla fall. Väskan är nästan helt packad och vid ett i dag ungefär kommer jag att sitta vid matbordet och äta min första lunch i Alsike kloster. Fler blogginlägg kommer antagligen under dagen!
 
Ha det fint!

Fördröjning

Tyvärr har nunnorna på klostret blivit sjuka så jag har skjutit upp mitt projektarbete till nästa vecka. 14:e till 17:e mars blir alltså mitt besök av istället. 
 
Ha det fint!

Nu har du chansen...

... att fråga en livs levande nunna vad du alltid har gått och undrat över angående klosterlivet! Jag kommer nämligen göra en intervju med en av nunnorna, Syster Karin, på klostret. Om du har en fråga eller en liten undran över hur det är att leva som nunna, hur det funkar i ett kloster och om kristen tro m.m. kan du ställa den i kommentarsfältet här nedan. Sen lovar jag att framföra frågan i min intervju (om frågan är befogad såklart). Välkommen att vara en del av min fina upplevelse! 
 
Ha det fint!

Hej och välkommen till mitt projektarbete!

Mitt namn är Mathilda och här kommer jag skriva allt om mitt projektarbete. Jag går nämligen tredje året på gymnasiet då vi ska välja och genomföra ett projektarbete med anknytning till det program och inriktning vi går. Eftersom jag går Samhällsvetenskapliga programmet inriktning kultur och eftersom jag är intresserad av andlighet och enkelt leverne var klosterlivet något jag kände att jag ville fördjupa mig i. Snart är stunden kommen då jag ska bege mig mot Alsike kloster utanför Uppsala och bo och leva där under fyra dagar. På torsdag börjar en vistelse och en upplevelse som jag förhoppningsvis aldrig kommer glömma.

 

Fortsätt läsa för att få veta mer om klostret, nunnorna, mig och livet!

Ha det fint!  

 

 

 

RSS 2.0