Nu är jag här. Jag sitter nedbäddad i en enormt skön säng med ett enormt skönt täcke över mig i det rum som jag har blivit tilldelat. Det ligger på övervåningen, precis innanför trappen. Här har en tjej som heter Maria bott innan mig. Hon gillar att måla och en av hennes målningar hänger över sängen. Det finns även ett handfat, ett litet bord, en stol, en byrå och en spegel i mitt rum. På byrån finns en stor bild av Jesus med långt, mjukt, brunt hår, bruna ögon och ett litet skägg. Han tittar milt på mig medan jag skriver det här. 

  Jag och min mamma anlände till Alsike kloster strax innan ett idag. Våra ögon möttes då av en vacker kyrka med anor från 1200-talet och intill denna en gammal byskola i rött med vita knutar. Denna byskola är idag Alsike kloster och utanför vid parkeringen finns en skylt där det står:

 

 

Skylten hänvisar även till två bilbelord, 1 Mos 4:15 och Matt 25:35. Runt omkring kyrkan och klostret lyser solen över åkrar och ängar och gamla E4:an slingrar sig förbi. Omgivningen är verkligen vacker här. Jag och mamma gick mot klostret och möttes av några människor som stod utanför och rökte. De är några av flyktingarna som bor här och de hälsade oss glatt välkomna. Vi gick in i hallen där jackkaos och barnalek mötte oss. Vi fick då reda på att systrarna var nere i kapellet och höll middagsbön. Den måltid de äter vid ett kallar de nämligen för middag. Jag och mamma bestämde oss då för att ta en tur med min hund Madicken och fick genom denna promenad veta att busshållsplatsen ligger precis ute vid vägen så att jag kan ta bussen hem på söndag. När vi kom tillbaka från promenaden mötte vi syster Karin och syster Marianne inne i klostret som avslutat middagsbönen. De hälsade oss välkomna med stora leenden och vi bjöds in i köket för att äta måltiden i form av bönsoppa. De förklarade att de brukar äta vegetasikt i klostret och att det sällan förekommer kött. Syster Karin berättade även att det idag fanns ost eftersom det var på extrapris i butiken. Hon köper nämligen bara ost när det är extrapris vilket gör att den är lite extra lagrad än vanligt. 

  Efter middagen åkte mamma hem och jag hänvisades till mitt rum. Huset är fullt av olika rum, trånga korridorer och dörrar som jag ännu inte riktigt vet var de leder. Inredningen visar verkligen mångfalden som finns här. Överrallt finns små saker som människor har tagit med och lämnat efter sig. Mattor, kuddar, pärlor, bilder, tavlor, ja allt verkar komma från alla möjliga olika kulturer. Resultatet blir en färgsprakande upplevelse. Vardagsrummet är fullt av spel och leksaker vilket vittnar om alla de barn som bor här. Syster Marianne berättade vid  middagen att det bor väldigt många på klostret just nu, mer än för många, och att största delen är barn. Än så länge har jag bara träffat på två flickor, varav en genast började dra i mig för att hon ville rita med mig. Jag gav efter och min första egentliga aktivitet på klostret blev att rita av denna lilla flicka. Hon ville även att jag skulle rita mig själv och hon la själv till långt, långt hår på teckningen eftersom hon tyckte att mitt var så långt och svallande. 

  Vi blev avbrutna i vårt ritande av Syster Karin som erbjöd mig att följa med dem ner i kapellet för bönestund. Eftersom detta är en gammal skola är kapellet egentligen en gammal slöjdsal och bänkarna i salen är gjorda av gamla balansribbor från den forna gymnastiksalen. Längst fram i kapellet stålar ljuset in genom fönster av färgat glas. Enklare, men ändå så mycket vackrare, kapell har jag aldrig sett. 

  Efter bönestunden behövde Systrarna vila en stund på grund av sin förkylning så jag tilldelades lite litteratur om klostret och klosterliv att läsa. Det är verkligen intressant att läsa om nunnorna och klostrets historia. Förhoppningsvis kan jag skriva om detta i morgon! Nu ska jag vila lite då även jag känner att min förkylning spökar lite. Om en halvtimme serveras det nog kvällsmat. 

 

Ha det fint!